Val av bindningar

Att välja rätt bindning för jakt och friluftsliv är inte självklart. Det finns många system, alla med sina styrkor och svagheter. Många förknippar fortfarande “skidjakt” med klassiska alternativ som Jörnkängan med filtinnersko eller den så kallade Antifrys-kängan. Dessa är utmärkta i sträng kyla tack vare rymlig läst och varm innersko, men den stora frågan blir ofta: vilken bindning passar bäst till sådana kängor, där åkglädjen prioriteras?

Därför väljer många idag moderna system som Rottefella BC med tillhörande pjäxor (NNN BC). Det är lätta, smäckra bindningar som ger en mycket komfortabel skidåkning – ofta så stor skillnad att skidåkningen upplevs som både enklare och roligare jämfört med traditionella kabel- och Epok-bindningar.

Samtidigt finns det mycket bra alternativ för den som inte vill eller kan investera i ett helt nytt BC- eller Xplore-paket.

Jag har under åren åkt med bland annat Kuusamo Finngrip Erä, Nordigrip och Finngrip Easy, Tegsnäs kabel-/stövelbindning, NN75 (t.ex. Rottefella Super Telemark), Rottefella BC och Xplore – samt den äldsta av dem alla: öla/tårem.

Utifrån mina egna erfarenheter rangordnar jag dem så här:

(obs: De rekommendationer och beskrivningar jag ger kring olika skidbindningar ska ses som en vägledning och referens – inte som en exakt instruktion som passar alla åkare. 

1: Öla / tårem

2: Kuusamo Finngrip Easy

3: Tegsnäs kabel-/stövelbindning

4: Kuusamo Nordigrip

 8: Kuusamo Finngrip Erä

Kort om de olika alternativen:

8. Kuusamo Finngrip Erä

En enkel och relativt lätt bindning, främst anpassad för stövlar som Nokia. Fungerar även med kängor, men inget jag rekommenderar. Den mjuka sulan i kombination med fast infästning ger enligt min upplevelse dålig komfort.

9. Kuusamo Nordigrip

Robust och sannolikt mycket långlivad, men tung och klumpig. Upplevs stram och stum, och det är relativt bökigt att kliva i och ur. Konstruktionen är komplex, med många metalldelar, vilket inte alltid känns förtroendeingivande om det krånglar i kyla och blåst. Bindningarna hakar lätt i varandra, som att slå krokben på sig själv. Jag fick också den obehagliga upplevelsen att sulan skulle gå av, och det var vi några stycken överens om.

Jörnkängan (original) utan skidsulan passar men inget jag rekommenderar. "valsarna" som håller ner skidsulan, nöter på cellgummit vilket inte är bra i längden.

För den som prioriterar en otrolig stabilitet och livslängd framför smidighet kan den ändå vara ett bra val.

Tegsnäs kabel-/stövelbindning

En gammal, beprövad konstruktion som påminner mest om tårem. Lätt, enkel och driftsäker, och passar de flesta kängor och stövlar. En fördel är att kabeln spänns längre fram på skidan, vilket gör påtagning enklare än på många andra kabelbindningar. Billig och lättservad. Nackdelen är slitaget i hålet på tåjärnet och remmar, vilket kräver viss tillsyn och jörnkängor från storlek 44 och uppåt passar inte perfekt.

Kuusamo Finngrip Easy

En positiv överraskning. Trots ett något grovt utseende ger den en betydligt bättre åkupplevelse än många andra stövelbindningar. Mycket enkel att kliva i och ur, och den gångjärnsupphängda ramen avlastar skruvarna. Dock känns detaljerna för infästningen av plastkåpan, samt hälkappan lite klent men det återstår att se

Ett bra alternativ för den som vill åka med kängor snarare än pjäxor.

 Öla / tårem

Den äldsta och mest driftsäkra bindningen som finns. Extremt lätt, tyst (beroende på skodon), enkel att reparera i fält och fungerar med i stort sett alla kängor. Att kliva i och ur går snabbt och ljudlöst – en stor fördel vid jakt. Nackdelen är låg sidstabilitet, vilket ställer högre krav på åkaren. För den som prioriterar enkelhet, tillförlitlighet och låg kostnad finns det fortfarande mycket som talar för tåremmen.

Bästa valet av känga är givetvis med näbb men det går även utan näbb.

När det är riktigt kallt ute så vill man helst dra på sig Jörnkängan antifrys, Jörnkängan är väldigt bred och hög, speciellt storlekarna från 44. Är man inte nöjd med dagens bindningar så är tårem egentligen det ända alternativet. Men det kräver en inkörningsperiod för att få in tekniken. Kan man tekniken och vant sig är det svårt att gå över till "moderna" bindningar.

Ps: innan skotern tog över helt hos renskötarna och jägarna var denna uppsättning med öla dominerande: En bred balatarem, ca 5cm bred. Antingen en heldragen eller halvt, runt kängan. Resterande del över tån användes med en rem av läder eller polyester. På steget monterades någon form av gummi, t.e.x ett cykeldäck. Gummit ska automatiskt trycka bort snö som fastnat när foten lyfts. För att stabilisera hälen användes en bilslang som drogs över tån, så slangen hamnade under tån, emot balataremen. Bakre delen drar man upp på skons bakre del. Detta fungerar oerhört bra och är väl beprövat. 

Går att beställa här