Val av bindningar

Att välja rätt bindning för jakt och friluftsliv är inte självklart. Det finns många system, alla med sina styrkor och svagheter. Många förknippar fortfarande “skidjakt” med klassiska alternativ som Jörnkängan med filtinnersko eller den så kallade Antifrys-kängan. Dessa är utmärkta i sträng kyla tack vare rymlig läst och varm innersko, men den stora frågan blir ofta: vilken bindning passar bäst till sådana kängor, där åkglädjen prioriteras?

Därför väljer många idag moderna system som Rottefella BC med tillhörande pjäxor (NNN BC). Det är lätta, smäckra bindningar som ger en mycket komfortabel skidåkning – ofta så stor skillnad att skidåkningen upplevs som både enklare och roligare jämfört med traditionella kabel- och Epok-bindningar.

Samtidigt finns det mycket bra alternativ för den som inte vill eller kan investera i ett helt nytt BC- eller Xplore-paket.

Jag har under åren åkt med bland annat Kuusamo Finngrip Erä, Nordigrip och Finngrip Easy, Tegsnäs kabel-/stövelbindning, NN75 (t.ex. Rottefella Super Telemark), Rottefella BC och Xplore – samt den äldsta av dem alla: öla/tårem.

Utifrån mina egna erfarenheter rangordnar jag dem så här:

1: Öla / tårem

2: Rottefella BC

3: NN75 mm (t.ex. Rottefella Super Telemark)

4: Rottefella Xplore

5: Kuusamo Finngrip Easy

6: Tegsnäs kabel-/stövelbindning

7: Kuusamo Nordigrip

8: Kuusamo Finngrip Erä

Kort om de olika alternativen:

8. Kuusamo Finngrip Erä

En enkel och relativt lätt bindning, främst anpassad för stövlar som Nokia. Fungerar även med kängor, men inget jag rekommenderar. Den mjuka sulan i kombination med fast infästning ger enligt min upplevelse dålig komfort.

9. Kuusamo Nordigrip

Robust och sannolikt mycket långlivad, men tung och klumpig. Upplevs stram och stum, och det är relativt bökigt att kliva i och ur. Konstruktionen är komplex, med många metalldelar, vilket inte alltid känns förtroendeingivande i kyla och blåst. Bindningarna hakar lätt i varandra, som att slå krokben på sig själv. Jag fick också den obehagliga upplevelsen att sulan skulle gå av, och det var vi några stycken överens om.

För den som prioriterar en otrolig stabilitet och livslängd framför smidighet kan den ändå vara ett bra val.

Tegsnäs kabel-/stövelbindning

En gammal, beprövad konstruktion som påminner mest om tårem. Lätt, enkel och driftsäker, och passar de flesta kängor och stövlar. En fördel är att kabeln spänns längre fram på skidan, vilket gör påtagning enklare än på många andra kabelbindningar. Billig och lättservad. Nackdelen är slitaget i hålet på tåjärnet och remmar, vilket kräver viss tillsyn.

Kuusamo Finngrip Easy

En positiv överraskning. Trots ett något grovt utseende ger den en betydligt bättre åkupplevelse än många andra stövelbindningar. Mycket enkel att kliva i och ur, och den gångjärnsupphängda ramen avlastar skruvarna. Ett bra alternativ för den som vill åka med kängor snarare än pjäxor.

Rottefella Xplore

Ett modernt system som påminner om topptursbindningar. Mycket fin åkkänsla, låg friktion och inga problem med snö under tådelen. Något mer skeptisk i djup lössnö, och jag har viss skepsis mot utsatta pinnar på pjäxan, men åkmässigt är detta ett av de bästa systemen. För den som vill ha modernt, lätt och precist.

NN75 mm

En klassiker. Extremt beprövad, enkel och i grunden mycket driftsäker. Fryser inte igen och är lätt att reparera. Den stora utmaningen idag är tillgången på riktigt bra pjäxor – många moderna sulor håller inte samma kvalitet som förr. Hittar man bra äldre pjäxor är detta fortfarande ett mycket relevant system.

Rottefella BC

Idag standardvalet för många jägare och friluftsfolk. Lätt, smidig och mycket trevlig att åka med. Ger klart bättre skidkontroll än de flesta stövel- och kabelbindningar. Trots vissa kända svagheter är detta ett system som gör skidåkning både enklare och roligare, och som fortfarande är ett av de mest mångsidiga alternativen på marknaden.

Öla / tårem

Den äldsta och mest driftsäkra bindningen som finns. Extremt lätt, helt tyst, enkel att reparera i fält och fungerar med i stort sett alla kängor. Att kliva i och ur går snabbt och ljudlöst – en stor fördel vid jakt. Nackdelen är låg sidstabilitet, vilket ställer högre krav på åkaren. För den som prioriterar enkelhet, tillförlitlighet och låg kostnad finns det fortfarande mycket som talar för tåremmen.

Bästa valet av känga är givetvis med näbb men det går även utan näbb.

Ps: innan skotern tog över helt hos renskötarna och jägarna var denna uppsättning med öla dominerande: En bred balatarem, ca 5cm bred. Antingen en heldragen eller halvt, runt kängan. Resterande del över tån användes med en rem av läder eller polyester. På steget monterades någon form av gummi, t.e.x ett cykeldäck. Gummit ska automatiskt trycka bort snö som fastnat när foten lyfts. För att stabilisera hälen användes en bilslang som drogs över tån, så slangen hamnade under tån, emot balataremen. Bakre delen drar man upp på skons bakre del. Detta fungerar oerhört bra och är väl beprövat.